Slutspurt

Jag skickade in min gradu till min handledare 30.5 med meddelandet att jag tycker det räcker nu. Han svarade förra torsdagen och konstaterade att texten duger men att lite finslipning krävs. Det kan jag väl göra tänkte jag. Så imorgon skall jag sätta mig och knattra. Jag tycks bli magister till hösten. 4 år folks. Magister på fyra år. Jag är ganska stolt här. Men okej, ska plita det sista ännu.

Här hemma har det varit en berg-o-dal bana utan like. Tyvärr. Men vi går mot ljusare tider. Men ungarna växer och mår bra, jag själv går framåt, uträttar, presterar, håller ihop allt.

Och om allt går som planerat får vi en liten familjemedlem till på sommaren. En lurvig en. Hjälp. Jag skulle aldrig ha hund. Och här har jag hittat mig sedan jag kom hem från Brasilien på hankikoira.fi . Karln har alltid haft hund så han tycker ju det är kiva. Jag själv tänker att om int nu så när då? Många tycker vi är galna och jag blir nog lite stött emellanåt då någon säger: ”skaffa nu int för allt i världen hund”.

”det binder er så mycket”

”de äter massor”

”hur ska du orka med allt”

”de kostar massor”

”du måst ju skola den också”

Nä vet ni jag visste int något av det här, tack att ni delar med er. Ja alla är inte helt negativa måste jag ju tillägga, folk har ju hund och är hundmänniskor. Men de som känner mig och min familj och allt, man tycker ju att det då skulle finnas en vetskap att jag kanske nog tänkt igenom dethär. Om jag vill ha en hund skall jag väl få skaffa en och glädjas åt att jag snart (vi, alltså vi, familjen jaja) får en lurvboll.

Okej, det om det. Måste bara få ut det.

Gradu gradu gradu

Mitt graduskrivande kom igång först igår. Lillis fick rör i öronen och kitarisan opererades bort förra veckan och har varit sjuk sedan dess så inget skrivande för mig nej. Jag har nu 34 sidor hopskrapat, 16 kvar. Tungt. Jag tycker ju att jag redan skrivit allt.

Jag blev erbjuden ett klasslärarjobb i Esbo. Detta resulterade i att jag måste göra det obehagliga och ringa upp Helsingforsskolan och meddela att jag tyvärr inte kan börja arbeta hos dem ändå. Min nya arbetsplats är i Hagalund och med tanke på små barn och arbetsvägen och faktumet att mina föräldrar bor i Hagalund är det det absolut bästa beslutet. Jag väntar med spänning på mitt nya jobb. Skall bli så attans skönt att få börja jobba, ha redig struktur på dagarna och det viktigaste: en inkomst som betalar en räkning eller två.

Hampus tassar framåt säkrare för varje dag, han växer så det knakar. Nätterna sover han om han är frisk. Vi vet ganska säkert då han somnar till natten om han är sjuk eller inte. En hel natts ostörd sömn brukar betyda frisk unge.

Se vad stor han blivit!

Mini igen har börjat sommaridrottsskola, varje måndag springer hon och hopparlängd på en idrottsplan nära oss. Hon njuter av att få sporta, hennes bästa vän är i samma grupp så de ses varje måndag där. Det här är jättekiva då de är på olika daghem så om inte vi föräldrar ses så ses inte flickorna heller.

Förra lördagen var det Minimarathon, Mini deltog och Hampus och jag hejade. Ett jättekiva evenemang för ungarna. Mini sprang hela kilometern, en liten truddelutt visslade hon också på vägen, haha.

Stolt medaljör
Löparen gick med på en beundrarbild

Long time no see del 2

Förlåt mig, det har inte varit meningen att glömma bort bloggen. Det blev bara lite mycket med min praktikperiod och ja, allt.

Nu är den fördjupade praktiken förbi och jag skall lämna in min portfolio till handledarna på Uni. Sen skall jag skriva färdigt min gradu.

Jag skulle börja skriva igår. Men båda småttingarna fick spysjuka. Så här sitter jag hemma med dem och kan glömma allt vad som heter egna grejer. Hampus är ganska förutsägbar om han skall spy och Mini är så stor att hon rusar till toaletten. Så ganska lätt är det. Eller det kunde vara svårare tror jag.

Annars mår vi bra. Hampus går stadigare och stadigare. Han älskar sin cykelhjälm och skulle gärna ha den på sig hela tiden. Hoppas det håller i sig ända till högstadiet då hjälmarna brukar vara mindre pop.

Jag har fått jobb. Jag skall jobba som klasslärare i Helsingfors nästa läsår. Det kommer att bli jätteskönt att börja jobba, men det förutsätter att jag får min gradu skriven. Snälla barn kan ni hållas friska?

Jag har aldrig sett mig som klasslärare men jag ser det definitivt som en utmaning och väntar med iver på det inkommande skolåret.

Och bonusdottern fyllde 18. Nu är hon myndig och jag känner en enorm lättnad. Nu är det liksom frivilligt allt från mig till henne. Det är så svårt att förklara, det känns så tudelat med henne emellanåt. Jag hjälper så gärna och stöder henne, jag vill se henne må bra. Men ni som har svåra förhållanden med era tonåringar kanske förstår, emellanåt blir allt bara fel, och svårt. Jag tror ändå starkt på henne, det blir bra.

Long time no see

Riktigt kort. Sitter o får mina naglar fixade första gången på ett år. Karln blev trött på att lyssna på mitt jomande om inflammerade nagelband och lovade betala, haha.

Max har börjat gå! Tassar fram lite i taget, snart slutar han säkert krypa helt. Så har han fått sina första kindtänder, stora killen!

Mini har bestämt sig för att lära sig cykla, denna morsa fick ta rollen som föräldern med ett hurja tålamod. Det har jag inte med Minis temperament överraskade mig. Hon kan plötsligt få en total melrdown och kasta cykeln och storgråtande rusa in. I shit you not, min lugna lilla Mini. Not so much då de kommer till cykling.

Men annat, Max blev sjuk för en vecka sedan och har varit hemma från dagis och tillfrisknat i lugn o ro. Idag blev han på dagis och vinkade till mig utan gråt. Så det var då det, han klarar sig officiellt på dagarna utan mig.

Vårkänslor

Stockholm var underbart. Att åka med två tonåringar, en ett- och en fem-åring är inte självklart någon lyckad kombo. Men den här gången var det lyckat. Mini var totalt eld och lågor då hon fick vara med sina storasyskon. Första kvällen åt vi den traditionella buffén, Ingen blir säkert förvånad då jag säger att Hampus nästan åt mer än tonårskillen. Ett litet matvrak, min Max. Kvällen avslutades med mumindisco och barnen somnade som små ljus.

I Stockholm besökte vi Vasamuseét och det var en succé. Mini funderade länge på Ivar, Helge och Adam som omkommit i olyckan. Jag rekommenderar Vasamuseet varmt. Från Djurgården gick vi in till centrum och åt en glass, sedan bar det av till Stockholms hästbutik varifrån tonårstjejen ville göra några uppköp. Vädret var härligt i Stockholm, solen strålade och vårvinden var uppfriskande. Max hade jag i en bärsele på ryggen hela dagen, jag har en jättefin rock som lämpar sig för bruk med bärsele då den har en panel man kan fästa på antingen ryggen eller magen. Då tiden i Stockholm började ta slut hoppade. Mat nästa och lite poolhäng i Sunflower oasis. Så skönt då Mini och jag var på damsidan och Karln och tonårskillen hade Max på pojkarnas sida. Jag fick sitta i bastun. I fred. Kasta bad. Njuta.

Kvällen avslutade även denna gång med barndisco. Jag hade ju födelsedag på lördagen så måste nog säga att det var en riktigt fin födelsedag. Fick en arbetsväska i födispresent, och att fylla 39 känns inte så illa.

Samtidigt låg en sordin över dagen då min klasskompis från Arcadatiderna blev jordfäst på lördagen. Han dog plötsligt och oväntat i början av mars. Jag vet inte ännu hur jag formulerar mina känslor till ord, jag måste ta det i ett annat inlägg.

Igår fick jag också min gradu öppnad efter en paus på ungefär tre månader. En hel sida fick jag skrivet. Bra jag. Några arbetsansökningar skickade jag också iväg. Jag skall ju börja jobba på hösten. Underbart! Jag lämnar er med en bildkavalkad av vårt veckoslut.

cof

Fredag och Stockholm calling

Veckan lider mot sitt slut och vi har överlevt! Planering är nyckeln till att åtminstone vår vardag fungerar.

Idag skall jag träna på dagen och sedan packa småttornas och mitt stuff för vi skall åka till Stockholm ikväll. En riktigt traditionell en dag i Stockholm-kryssning. Harri Hylje herr we come.

Vi ska alla åka. Tonåringarna med. Blir nog roligt. Mini hoppade klockan 05:45 in i vårt sovrum och tjoade att idag är det Harri Hylje dag! Just så, gomorron.

Men nu sitter jag på tåget för att åka på frukostdate med en dam jag senast sett för ungefär ett år sedan. Jag hoppas Fazers frukostbuffé är lika god som tidigare.

Veckoplanering

Söndag kväll, klockan närmar sig 21. Jag har planerat inkommande vecka så gott det går. Förra veckans kaos tar jag ogärna an mig igen. Jag har fått min mammas bil till låns för veckan då de är på skidsemester så jag behöver inte stressa med kombon-bil-tåg-metro-buss. Karln kommer nog att föra barnen på morgnarna men vi åker ungefär samtidigt hemifrån. Det krävs alltså planering. Så många armar och ben och blöjor och tuttar och mellanmål osv.osv. Men ikväll utförde jag min egna lilla damage-control:

Jag packade barnens dagisväskor färdigt, lade fram ytterkläderna, lade fram innekläderna för både barnen och mig och gjorde min lunch. Mellanmåls ingredienserna är klara och det ska bara blandas ihop på morgonen.

Jag skall vara i Botby kl 08:30 så start är pga detta fruktansvärda slaskväder 07:20 (lånebilen har webasto, tack.) åker från Botby tretiden och åker efter ungarna, sedan hem och göra middag och äta något smått själv. Karln går på träningarna direkt från jobbet 16-17 och kommer hem just lagom till middagen. Så åker jag i min tur iväg på woden 18-19 och kommer förhoppningsvis hem lagom till läggdags.

En liten som tror han gör något förbjudet och är jättenöjd

Om morgondagen går till smärtfritt så här kan jag nog vara nöjd. Håll tummarna.

Veckan som gått

Det har varit en tung vecka. Mest för Max men också för mig. Pga Max. Hans dagisvardag började alltså och på torsdagen då han varit fyra dagar heltid på dagis bestämde jag mig för att hålla honom hemma på fredagen med mig. Jag hade inga timmar jag planerat observera så en ledig dag passade fint.

Då jag kom in till dagis efter honom satt han i vagnen och grät. De höll på klä på ungarna för att gå ut och Max väntade på sin tur, men han var olycklig. Och hade varit olycklig största delen av dagen. Min lilling. Jag packade ihop honom och vi diskuterade med skötaren att såhär småbarn kan man alltid hålla hemma om det passar för de behöver nog vara med mamma/pappa så mycket som möjligt. Men torsdag kväll innebär musiklek för Mini så det blev till att sitta i bilen och bara hänga med för Max. Han skulle ju helst sitta i min famn hela kvällen. Tyvärr kan jag inte ha honom i famnen precis hela tiden vilket betydde att jag hade en gråtande ettåring i hasorna hela kvällen då vi kom hem. Det funkar bara inte att ha honom i famnen hela tiden. Jag skulle gärna se att det skulle funka men nej. Jag behöver båda händerna till att tillreda middag, till att städa köket, till att tömma och fylla tvättmaskinen, osv.osv… Till sist började också Mini yla i kvällsmatsbordet för att hon inte fick äta smörgås i vår säng. Hmm, jag anar att det handlade mer om uppmärksamhet här.. Då ungarna äntligen somnat stöp också jag i säng.

En grej som är ny med Max är att pappa också duger. Med Mini så var det nog mest jag som tröstade och var där. Att bli med pappa var option B. Men för Max är pappa MINST lika viktig, och nuförtiden också för Mini. Jag tror Brasilienresan är en orsak hos Mini, hon saknade honom så mycket där att hon söker hans uppmärksamhet mycket mer än tidigare och väljer honom framom mig. Ganska skönt vid närmare eftertanke. Men just idag hade karln åkt till Tahko för ett par dagar så jag var ensam med ungarna.

På fredagen tänkte jag att nu kan jag ju träna och ta Max med mig såsom vi gjorde hela hösten. Jonej. Han ville vara i min famn. Hela tiden. Så det blev till att stretcha med Max istället. Bra det med. På kvällen hade jag lovat föra Mini med sin kompis till HopLop, nu tänkte jag ju inte så långt den grejen. Fredag kväll 18-20 på HopLop. Aldrig mer. Flickorna hade roligt så det var väl värt. Och Max fick leka med mig hela kvällen. Ändå väljer jag i fortsättningen nog HopLop en tid då hela Esbo inte är där.

På lördagen somnade Max på vägen till gymet så jag fick göra crossfit open 19.4 utan avbrott. Härligt! Jag fick en sån kick av att bara få träna. Det var visserligen en massa burpees men bättre än inget. Jag trivs nog så bra på vårt gym, man skulle egentligen kunna vara där flera timmar i sträck och bara snarvla med folk och däremellan träna litet. Det är väl nog många som kallar det sitt andra hem, haha.

Lördagkväll avslutades med en avslappnande bokklubbskväll hos en god vän. Jag hade inte läst boken, liksom inte heller gången innan. Men det gör inget, det bästa med kvällen är sällskapet. Och kanske vinet.

Nu har Minis guföräldrar hämtat tösen och fört henne på shoppingtur till Iso Omena. Hon var så nervös att hon igår sade att hon inte skulle gå. Jag vill inte gå utan mamma sade hon. Sötnosen. Men hon trippade glatt iväg då de kom efter henne. Få se hur trött hon är efter shoppingen.

Imorgon är det dagis för Maxen igen. Jag hoppas han börjar fatta hur kiva det är att få leka där dagarna i ända och att mamma nog kommer efter honom. Alltid.

Vardag in my face

Igår började vardagen med besked. Barnen skall vara på dagis före åtta. Jag skall vara i Botby kl 9, Karln vill gärna vara på kontoret kl 8.

Vår dag igår:

Jag hade alltså packat småttingarnas saker och lagt fram deras kläder redan på söndag kväll. Likaså mina egna. Och tack o lov för det.

05:45 Max vaknar mellan oss, han har vaknat tre gånger under natten och för att inte behöva rusa upp flera gånger tog vi honom mellan oss och sova. Jag sov jättedåligt för Max är en orolig sovare. Jag vaknade flera gånger under natten med antingen en fot i munnen eller till att han använde mitt huvud som dyna.

06:30 Vi har alla stigit upp och sitter vid frukostbordet. Jag har lagat frukost åt Max och Matilda och mig själv. Har märkt att också frukosten måste jag planera kvällen innan så att Max får mat direkt.

07:10, alla har ätit och vi packar ihop oss. Var är vantarna? Hade jag tutten någonstans? Hur kallt är det? Var är min telefonladdare? Mellanmål? Åt mig alltså. Neeeej….

07:25 Karln för Matilda och jag för Max. Han blir olycklig då jag går. Men dagiset är det bästa möjliga.

07:45 Hoppar på tåget till stan från Köklax.

08:20-10:15 Fixar grejer på uni och hoppar på en metro till Östra Centrum var jag byter till en buss som för mig till Botby grundskola. Skolan renoveras för tillfället och klasserna 7-9 har sina utrymmen på Grindstigen 2.

11:30, jag har nu presenterat mig för alla jag träffat och har möte med min handledande lärare. Hon är jättetrevlig och jag får en jättebra start för min praktik. Jag skall börja observera den här veckan.

12:45-15:00 Observerar matematik och fysik. Har inte varit med på högstadietimmar på en stund. Det känns bra att få observera lektioner den första tiden så får jag en bild av hurdana elever jag får jobba med. Min dag räddas då jag får ett whatsapp meddelande från dagis.

”Här är allt bra ❤ ”

15:12 Hoppar på metron från Gårdsbacka metrostation. Kommer definitivt att planera min resa så jag inte behöver ta metron från Gårdsbacka.

16.10 Karln plockar upp mig från Köklax tågstation och vi hämtar småttingarna från dagis.

16:35 Hemma. Värma maten och få alla att äta ens något. Stressigt. Karln har ett möte så han åker iväg och jag blir ensam med ungarna och maten. Tonåringen har varit sjuklig och utmanar mig konstant med dittan och dattan. Älskar honom men han kan vara så jädrans ansträngande, säger detta till honom och får höra att han nog kan flytta till sina morföräldrar som hans syster gjorde. Haha.

17:30 Packa ihop småttorna för att gå till gymet. Max är klängig och jag inser att dethär inte funkar. Han har just börjat dagis och han behöver lugn och ro hemma. Men jag behöver träna. Har bokat alt redan så gör ett försök.

18:00 Max vill inte bli och leka i lekrummet men Matilda distraherar honom fint och jag kan gå på woden. Säger till Linda som tar hand om dem att komma efter mig om det inte funkar, jag har dåligt samvete.

18:25 Ser att karln kommit till gymet och han har Max i famnen, tack. Får träna sista halvtimmen med bättre feelis.

19:00-20, åker från gymmet via butiken hem. Max somnar i bilen. Stackars liten. Matilda försöker lära sig sångtexten till Pinks låt ”Most girls”, älskar min flicka.

20:30 Barnen äter kvällsmat och jag gör mat åt karln och mig. Stressigt. Ungarna borde komma i säng men jag är hungrig jag med.

21:30. Barnen slocknar som ljus första gången på veckor. Jag är inte förvånad. Jag får en stund för mig själv och hoppar i duschen.

22:15 Lights out gonatt.

Jag skulle så gärna veta vem det är som läser min blogg, vem är du?